Den Palestinska Stolen

Vissa ämnen är så groteska och absurda att det nästan är omöjligt att skriva om dem, detta är en sådant. Vi ska göra en utflykt från det tidiga 2000-talet och Irak-kriget, och Israels rätt till grov våldtäkt av sina fångar (Det är ju som bekant, världens mest moraliska armé i Mellanösterns enda liberala demokrati).

Vi börjar vår resa ut i det avgrundsdjupa mörkret som är Israelisk behandling av krigsfångar i ett fängelse i Irak i början av 2000-talet. USA har i princip krossat den Irakiska krigsmakten men partisaner bedriver intensiv gerilla-krigsföring mot ockupanterna. Eric Fair, förhörsledare i Abu Ghraib fick någon gång efter kriget ett plötsligt infall av samvete och ställer upp för intervju i NPR om vad han sett och gjort under den tiden:

“We hurt people, and not just physically,” he says. “We destroyed them emotionally, and … I think at the very least it’s a just punishment for us that we suffer some of those consequences, too.”

Jag kan bara hålla med. Eric Fair berättar sedan om den “Palestinska Stolen”, som trots sitt namn, inte alls handlar om något rustikt hantverk i Cederträ med vacker gravering:

When I arrived in Fallujah there was a small chair, about 2 feet tall, made of plywood and two by fours, and it had plastic zip ties used to secure someone’s hands on the bottom. The Palestinian Chair was intended to put someone in a crouched position from which they could not recover and forced all their weight onto their thighs and their calves and they stayed there for as long as an interrogator decided they were going to stay. …

Eric prövade sedan stolen själv:

A close friend of mine and I did lock ourselves into the Palestinian Chair at one point to get a sense for what it was. We both lasted less than about a minute. … I did not [use it on anyone]; I did witness its use near the end of my stay in Fallujah. I had walked past the door of an interrogation room which was open and I witnessed one of the prisoners in the Palestinian Chair.

This is the point … where I recognized that I had gone to a place that I wasn’t coming back from, that there was no way to suggest that that kind of treatment of another human being wasn’t abusive and that it wasn’t torture.

Jag trillade över beskrivningen av den palestinska stolen när jag läste en längre text om Abu Ghraib och Irak-kriget 2003. Min första tanke var “Ett sånt groteskt tortyrredskap med det namnet måste ha något med Israel att göra…” och mycket riktigt; från en intervju med Eric Fair ifrån Democracy Now:

The rumors within the interrogation cell were that Army interrogators had learned to use this chair by Israeli interrogators, and the Israeli interrogators presumably called it the Palestinian chair because they were torturing Palestinians in it.

Såklart.

Den mindre begåvade twitter-liberalen kommer att fråga mig “Men Folke, varför hade Israel en medeltida tortyrmetod som kallades Palestinska Stolen redan 2003? Kriget började ju 7 Oktober 2023 när Hamas, av ingen särskild anledning alls, attackerade Israel?” varpå jag kan, ännu en gång, ta en kalldusch för att inte skriva något jag kommer att ångra senare.

Senare inlägg på denna sida kommer att fördjupa sig mer i hur krigsfångar behandlades innan 2003 (och fortfarande behandlas), men det får vara nån måtta på eländet. Vi måste börja och sluta nånstans utan att förlora alltför mycket hopp om mänskligheten.

Låt oss åka vidare i skräcktunneln till nyheten som briserade i slutet av juli:

SVT

Fånglägret Sde Teiman har hamnat i fokus efter att israelisk militärpolis i måndags greps nio soldater anklagade för allvarliga övergrepp mot en fånge som pekats ut som misstänkt medlem av Hamas. Enligt medierapporteringen ska fången ha utsatts för så grova sexuella övergrepp att han inte kunnat gå.

Även denna gång fick någon inom militärpolisen ett plötsligt infall av samvete och arresterade faktiskt 9 soldater för sexuell tortyr av krigsfångar. Bravo! Jag antar att det Israeliska samhället tar avstånd och fördömer å det grövsta sådant avskyvärt beteende hos världens mest moraliska armé; Al Jazeera:

Following the arrest of the reservists on July 29, far-right mobs, some of which included government ministers, stormed the facility at Sde Teiman in southern Israel later the same day.

That unrest continued during a high court hearing, convened on Wednesday to hear the petitions of Sde Teiman prisoners who are alleged to have been tortured. The proceedings were interrupted by demonstrators, who included victims of the October 7 Hamas-led attack, who shouted “Disgrace” and “We are the sovereign”.

Såklart.

Det krävdes inte mindre än tre bataljoner (ca 1500-1900 soldater) utöver basens egna soldater för att få stopp på galenskapen, så det var inte några få tokstollar som stod och skrek skändligheter utanför ett stängsel.

Det måste vara de mest extrema av extrem-sionisterna som är villiga att demonstrera FÖR sodomi och sexuella övergrepp tänker kanske den oskyldiga svenska läsaren, men i det fallet hade kanske inte Panorama Palestina behövts…

Finansminister Bezalel Smotrich tycker att det faktum att det filmades och blir dålig PR är det största problemet, inte att det faktiskt hände:

Taking to X, formerly Twitter, on Thursday night, Bezalel Smotrich demanded “an immediate criminal investigation to locate the leakers of the trending video that was intended to harm the reservists and that caused tremendous damage to Israel in the world and to exhaust the full severity of the law against them”.

Världens mest etiska säkerhetsminister i Mellanösterns enda demokrati, Ben Gvir (Ledare för partiet Judisk Makt) har en lite udda tagning på gruppvåldtäkt:

Others, including the hard right and ultranationalist politicians, such as National Security Minister Itamar Ben-Gvir, within Israel, have argued that any action – even gang rape – is permissible if it is undertaken for the security of the state.

Ben-Gvir, who is responsible for the prison service, told Israeli media on the day of the reservists’ arrest that it was “shameful” for Israel to arrest “our best heroes”. The same day, Smotrich, who had been among the right-wing mob to storm the prison, published a video message, saying that “IDF soldiers deserve respect” and must not be treated as “criminals”.

“Våra bästa hjältar” i den här kontexten är alltså 9 personer som våldtar en krigsfånge så att han blir invalid.

“Men”, flämtar kanske den, vid det här laget pressade, sionisten; detta är väl terrorister som högg huvudet av 40 spädbarn i oktober? Dom förtjänar det!

A report titled Welcome to Hell, published this week by the Israeli human rights advocacy group, B’Tselem, includes interviews with 55 Palestinian prisoners held in Israeli detention centres since October 7. In firsthand accounts, the prisoners, the majority of whom were later released without charge at locations across the occupied Palestinian territory, Gaza and within Israel, recount being assaulted, insulted and sexually abused by guards.

Såklart. Majoriteten frisläpps efter sin tid i helvetet.

Som vanligt försöker jag leka med tanken på att sätta det hela i ett svenskt kontext, vad skulle svenska folket säga om Elisabeth Svantesson och Göran Strömmer skulle arrangera enorma demonstrationer utanför Karlsborgs fästning för att svenska soldater blir gripna för grova sexuella övergrepp? Vad skulle EU göra? Situationen är så absurd så det helt omöjligt att ens tänka sig det utanför Israel, vilket stärker min tes att Israel är en absurd skurkstat och bör behandlas som sådan.

Syftet med Israelisk tortyr är att sprida terror; det är förmodligen anledningen till att man släpper ut fångarna efter skändligheterna utan att åtala dom för något. Slumpmässig arrestering och tortyr är en väl beprövad metod med lång historia för att hålla en befolkning i schack.

För den som säger att detta bara är ett “högerextremt” problem i Israel, så vill jag påminna att detta är den Israeliska regeringens ståndpunkt, och Israelisk mainstream-TV låter soldater komma till tals live i TV (Channel 14) för att försvara övergreppen:

Jag försökte, utan att lyckas, hitta det långa klippet som jag såg strax efter att det sändes, där debatten inte handlade om huruvida det är rätt att våldta fångar, utan soldatens meningsmotståndare som representerade “den andra sidan” var mer orolig för att den här typen av PR-katastrofer skadar “Staten” och alla borde bara hålla käft.

Det finns otroligt mycket mer att skriva om ämnet. Wikipedias artikel om Israelisk tortyr och övergrepp bara under senaste kriget har över 100 källor citerade. Vi återkommer senare till ämnet när vi gör en jämförelse mellan hur Hamas gisslan respektive Israels gisslan behandlas. Jag har sett filmen som beskrivs i artikeln ovan, och jag tänker inte länka till den då den är så vämjelig att ingen borde se den.

Ett sista citat från Al Jazeera:

On being asked by Ahmad Tibi, one of the Arab MPs within the Israeli Knesset last week if it was legitimate “to insert a stick into a person’s rectum”, Hanoch Milwidsky, a member of Prime Minister Benyamin Netanyahu’s ruling Likud party, responded: “If he is a Nukhba [Hamas militant], everything is legitimate to do! Everything!”

När jag får höra att det inte går att förhandla fram en lösning på krisen i Palestina för att Palestinierna är oresonliga våldsamma fanatiker så suckar jag bara och tar en kalldusch.