Stackars Orfin. Blott elva år fyller hon och går med bubblande känsla till skolan. Hon vet att hela skolan ska sjunga “ja må hon leva” för henne, men vad hon inte vet om är hur den fräna antisemitismen har förgiftat hela det svenska skolväsendet. “Hjärtskärande. Upprörande. Skrämmande” som den alltid så sansade och neutrala Sofia Nerbrand skriver i sin välresearchade och garanterat källkritiska text i Kristanstadsbladet: Kristiansstadsbladet (Archive.is)
Att lärarna var tysta när en liten flicka utsattes för antisemitisk mobbing av hela skolan är en skam.
Vi vet alla att tyskalärarna i svensk skola går och nynnar på “Die Fahne Hoch” när dom marscherar mellan skolsalarna med raska bestämda steg. Är det något svenska lärare är kända för så är det att vara helt tysta när elever mobbas. Det är en del i värdegrunden.
Men på hennes elvaårsdag ropar några barn att de ska sluta sjunga – för hon är ju israel. Och alla tystnar.
Fruktansvärt, och har garanterat hänt.
Sofia avlutar med:
För då är man en liten lort, som Astrid Lindgren hade uttryckt saken. Och en medlöpare, som liberalen Per Ahlmark sade.
Sofia har förmodligen inte läst något mer djupt och mångfasetterat än Astrid Lindgren, men det är OK. Alla förstår att Astrid är en av dom goda. Behöver inte vara mer komplicerat än så. Är man liberal så är man.
Källan till historien är Christer Mattson vid Segerstedtinstitutet som forskar om Förintelsen. Han berättade den på ett seminarium som hölls av sionisterna från tidningen Dagen. Han skrev även en ledare i tidningen Expressen som försvann bara några timmar efter den kom och tyvärr han jag bara screenshotta själva artikeln på Twitter, men den försvann innan arkivering. Precis som god journalistik brukar göra. Från minnet sa Christer att Orfin själv hade kommit fram till honom och berättat historien. Varför en 11-årig Argentinsk judisk flicka hänger med professorer vid Göteborgs Universitet lämnar vi osagt, och varför det inte blev några som helst konsekvenser i ett ängsligt skolsystem är nog bara ett tecken på hur fruktansvärt djupt antisemitismen går i samhället.
Den konspiratoriskt lagda kan ju kanske se det hela som ett tafatt försök att skapa någon form av solidaritet mellan svensken och israelen i en tid då de flesta reagerar med avsmak mot Israeliska krigsbrott. Nu sjunger vi Ja må hon leva för Orfin och slutar prata om bojkott och sanktioner!
Använd en av knapparna nedan för att dela med dig av inlägget